FAMILJ

BORLÄNGE. Familjbildning toppar vill-ha-listan bland dagens unga.
Så har det inte sett ut på flera decennier – men tackvare 90-talisternas önskan om att bli föräldrar, beräknas Sveriges befolkning växa kraftigt de närmsta fem åren, enligt scb.
– För oss var det självklart att skaffa barn tidigt, säger Vanessa Vuori, 17 och Tobias Haaparanta, 20, föräldrar till Medina, 1 år.

Text: Åsa Passanisi Foto: Henrik Hansson

Dockor, vagga och ett rosa leksakskök. Hyreslägenheten strax utanför Borlänge centrum är belamrad med allt en ettåring kan önska. Medina är inte sen att dra fram det mesta hon kommer åt. Hon ger oss både böcker, lekklossar och sina egna mockasiner. Sedan återvänder hon till högen av prylar och säger:
– Da da! Titta! Da da! Titta!
Vanessa dukar fram fika och Tobias håller koll när dottern tar sig runt i vardagsrummet likt en liten virvelvind, på osäkra men ivriga ben.
Medina var inte ett planerat barn men när graviditetstestet visade två streck var det aldrig tal om abort.
Vanessa skakar på huvudet:
– Nej, så tänkte vi inte. Både jag och Tobias har sett det som en självklarhet att skaffa barn tidigt, men kanske inte så tidigt som det blev.
Varför är det viktigt att vara unga föräldrar?
– Vi har mer energi än de som skaffar barn sent. Sedan tror jag att unga föräldrar får en närmare relation till sina barn eftersom det inte är så stor åldersskillnad.

Vanessa och Tobias träffades för drygt tre år sedan. Ett år senare förlovade de sig och för åtta månader sedan fick de sin första lägenhet, tack vare Tobias bosparpoäng i ett kommunalt bostadsbolag.
Ingen av dem ser några nackdelar med det stora ansvaret som ett föräldraskap innebär. Ingen av dem känner heller att de har behövt ge upp något på vägen. Den primära drömmen för bägge har alltid varit att bilda familj. Allt annat kommer i andra eller tredje hand.
– Vi är så unga att vi kan ta igen det vi missar, fortsätter Vanessa, som precis har börjat läsa in sina grundskolebetyg för att kunna söka vidare till gymnasiet. Planerna för det framtida yrkeslivet är än så länge vaga, hon tror att hon vill bli stylist, eller något annat inom mode.
Men innan dess blir det kanske ett barn till.
– Vi har börjat prata om att skaffa ett syskon till Medina, men har inte bestämt oss för om det är bäst att göra det snart eller om vi ska vänta tills Vanessa är klar med skolan, säger Tobias.
Själv arbetar han med renhållning och skrotbortfraktning för att kunna försörja familjen.

– Jag jobbar antingen förmiddag eller eftermiddag. Det är perfekt, eftersom det innebär att Medina aldrig behöver vara långa dagar hos dagmamman. Någon av oss kan alltid hämta senast klockan 14, fortsätter han.
På vilket sätt har föräldraskapet förändrat era liv?
– Det går ju inte att förbereda sig för hur det kommer bli, men jag tycker på det stora hela att vissa saker har varit mycket enklare än jag föreställde mig, säger Vanessa medan Medina kryper upp i hennes famn.
Tobias håller med:
– Det har inte varit svårt alls. För mig tog det bara en dag att vänja mig. Jag var lite orolig innan men så fort Medina var född tänkte jag att det faktiskt var rätt fantastiskt att bli pappa.
Både Vanessa och Tobias har stöttande föräldrar och syskon, som alltid finns nära till hands, om det skulle vara något. Dessutom har paret flera kompisar som också blivit föräldrar.
– Min bästa kompis fick barn bara ett par månader efter mig, berättar Vanessa, som även lärt känna flera unga mammor genom sociala medier.
– Jag vet inte hur det är på andra ställen, men där vi bor finns det många unga föräldrar. Det är inget konstigt med det.

ORÄTTVISOR

STOCKHOLM. De unga kräver mer rättvisa.
– Det räcker med att gå utanför dörren och se allt som är orättvist i världen för att engagera sig, säger Saini Benabdullatek, 24.

Text: Cecilia Gustavsson Foto: Amanda Lindgren

Förtroendet för politikerna är lågt, och allt färre unga engagerar sig partipolitiskt. Däremot vill hälften jobba med att förbättra samhället på andra sätt, visar studier. De vill få bort rasism, minska samhällsklyftorna och öka jämställdheten.
Aftonbladet träffade Saini Benabdullatek, Klara Lidman, 21, och Manuel Cortez, 18 år, som alla upprörs över orättvisor och engagerar sig.
– Föräldragenerationen har gett upp, de tycker att det är ganska bra som det är. Men vi 90-talister har växt upp med ekonomisk kris, miljöförstöring, bostads- och arbetsbrist. Jag är arg över alla orättvisor, säger Klara.
– Det värsta är fördelningen av resurser i världen. De rika blir rikare och de fattiga blir fattigare. När tar det slut?

Hon och Manuel är två av dem som går mot strömmen och är aktiva politiskt, i Grön Ungdom. Detta trots att politik ligger långt ned på listan över 90-talisters intressen, efter till exempel sport, hälsa, datorer och mode.
Varför tror ni att så få är intresserade av politik?
– Många tänker nog att de som engagerar sig politiskt är en speciell sorts människor, säger Klara.
Saini håller med:
– Innan tänkte jag att jag inte var politiskt intresserad, men ALLT är ju politik.
Både hon och Manuel har växt upp i invandrartäta Stockholmsförorter. Manuel berättar om hur han och kompisarna såg på politiker:
– De var som en annan typ av folk, från en annan galax.
– Exakt, säger Saini. De kom någon gång och tog foton från förorten, sedan försvann de. Liksom ”Ja, nu har vi varit här i alla fall”.
Saini är snart färdigutbildad socionom, och hoppas att hon kan bidra till ett bättre samhälle genom jobbet. Hon är engagerad i Svenska Muslimer för fred och rättvisa, och hennes hjärtefråga är antirasism.
– Det går inte att komma ifrån att många blir utsatta för rasism. Mina föräldrar har lärt mig att jag måste jobba lite hårdare än andra för att komma någon vart.
Manuel instämmer:
– Just nu har både rasism och fördomar mot de från vissa samhällsklasser fått fotfäste i Sverige. Det finns en stereotyp bild av blattar från segregerade områden.
Känner ni att ni kan påverka?
– Ja, med hjälp av andra. Genom fredsrörelsen har jag fått verktyg för hur man kan dra igång saker och engagera sig. Jag håller också med poesi, spoken word, där jag uttrycker mina åsikter, säger Saini.
– Det är svårt att själv kämpa mot hela systemet, men tillsammans med andra kan man göra mycket. Jag tycker att samhället blivit för individualistiskt, säger Klara.

Hon brinner extra för jämställdhet, och även Saini och Manuel tycker att det är en av de viktigaste frågorna. Det gäller både i samhället i stort och i kärleksrelationer.
När jag frågar om jämställdhet är ett krav i ett förhållande blir det helt tyst. Det visar sig att de inte riktigt förstår frågan – för att det är så självklart.
– Fatta hur sjukt det är att män har så mycket lättare att ta sig fram i samhället! utbrister Klara.
– Det märktes redan i klassrummet. Vi tjejer fick anstränga oss mer för att höras, berättar Saini.
Men Manuel säger att många killar inte är intresserade av tjejers och killar olika villkor.
– En del skämtar och kallar mig bög när jag börjar prata om det här.
– Skillnaden med vår generation är att vi förstår att det inte alltid är individens fel att det ser ut så här, utan att det är strukturerna som är fucked up. Jag känner ibland att valet står mellan att kliva in i mansrollen och stärka mina aktier i förhållande till omgivningen, eller att handla som mig själv, vilket långt ifrån alltid ingår i den traditionella mansrollen.
Ni är den första generation som troligen kommer att få det sämre ställt än era föräldrar. Hur känns det?
– Det är inga problem. Vi i Sverige kan inte hela tiden få det bättre på bekostnad av andra, säger Saini.
– Precis. Jag är mycket mer oroad över att andra i världen har det svårt, säger Klara.

SYNEN PÅ SEX

Folkhälsoinstitutet gjorde 1996 en stor undersökning om svenskarnas sexualvanor. Det kom då fram att samlagsaktiviteten är störst i åldrarna 26–55 år.
• Vi är dessutom aktiva allt längre upp i åldrarna, 5–10 år senare än vad som var fallet för 30 år sedan. Förklaringen anses vara en generellt förbättrad hälsa bland äldre människor.
• I åldrarna 31–50 år är man något mindre aktiv än för 30 år sedan, förklaringen till detta är större press i yrkeslivet och fler yrkesverksamma kvinnor.

• 38 procent av männen uppger att de när de varit gifta eller sambo har varit sexuellt tillsammans med någon annan än den stadiga partnern. Bland kvinnor är det 23 procent som har sådana erfarenheter.
• På frågan om de trodde att deras partner någon gång varit sexuellt tillsammans med någon annan svarade 15 procent av kvinnorna och tolv procent av männen ja.
• Nästan alla svenskar har haft sitt senaste samlag inom en kärleksrelation.
• Nästan inga svenskar under 50 års ålder har väntat med samlag tills de gift sig.
• Drygt tio procent av samtliga intervjupersoner har fantiserat sexuellt om människor av samma kön. Skillnaderna mellan män och kvinnor är här påfallande. Drygt var sjätte kvinna mot endast några procent av männen har haft sådana fantasier.
• Cirka två procent föredrar att enbart vara med personer av samma kön.

• Andra studier från tiden har visat att den rådande normen under 90-talet är: inget sex – inget fungerande äktenskap.
• Orgasmen är i centrum. Orgasmen är – mer eller mindre – ett krav vid sexuellt umgänge. Och det gäller både män och kvinnor.
• Hälsan är också i centrum. Det är viktigt med säker sex.
• Onani är bra – för att lära känna sig själv och bli en bättre sexpartner.

SÅ VAR 90-TALET

Digital revolution, pengakris och ny världskarta

1990-talet börjar dystert, med finanskris i Sverige. Det är räntechock, valutaspekulationer och bostäder som rasar i värde. Många människor blir av med jobbet och tvingas lämna sina hem.

Text: Cecilia Gustavsson och Åsa Passanisi

1990-talet är även den digitala revolutionens decennium. VHS byts ut mot dvd, satellit-tv blir vanligt, mobiltelefonerna är snart varje människas egendom och framför allt: Internet slår igenom. Den första webbplatsen någonsin publiceras 1991.
I tv och radio blir det allt vanligare med reklamfinansierade tv- och radiokanaler.
Europas karta ritas om. Sovjetunionen upplöses 1991, och hela årtiondet präglas av strider, folkmord och etnisk nationalism i forna Jugoslavien. Tidigare vänner, grannar och kärlekspar blir nu bittra fiender. Totalt dödas ungefär 150 000 människor, och runt 4 miljoner tvingas fly. Många kommer till Sverige.

På hemmaplan bildas samtidigt det högerpopulistiska partiet Ny demokrati av Bert Karlsson och greve Ian Wachtmeister. Lag och ordning samt en restriktiv flyktingpolitik blir viktiga frågor för partiet, som var representerat i Riksdagen mellan 1991 och 1994.
Under 1991 sätter John Ausonius skräck i utrikesfödda genom att skjuta oskyldiga med invandrarbakgrund. En person dör och 10 skadas innan Ausonius ”Lasermannen” kan gripas. En annan mörk händelseutveckling är att antalet skolskjutningar i USA ökar. Under 90-talet sker runt femtio stycken.
Den 28 september 1994 inträffar en av decenniets största tragedier när passagerarfärjan MS Estonia förliser på Östersjön. Totalt 852 personer omkommer efter att fartygets bogvisir slits loss till följd av det dåliga vädret.
Samma höst röstar Sverige ja till att gå med i EU.

Men många minns nog 1994 snarare som ett idrottsligt guldår för svensk idrott. Fotbollslandslaget tar VM-brons i USA, och landslaget i ishockey vinner OS i Lillehammer.
Drygt ett år därpå – den 25 januari 1996 – blir Efva Attling och Eva Dahlgren det första kända kvinnliga paret i Sverige som registrerar partnerskap. Det är en seger inte bara för deras kärlek utan för hela hbtq-rörelsen, som börjat återhämta sig efter 80-talets aidspanik. Ytterligare ett steg i den riktningen tas när första Pride-festivalen ordnas i Stockholm 1999.
En annan stor folkfest i Stockholm som pågår varje sommar – under hela 90-talet – är Vattenfestivalen, ett av de mest populära inslagen var ”vattenmästerskap i fyrverkeri”. Under en flyguppvisning, i samband med vattenfestivalen, sommaren 1993, kraschar ett JAS-plan på Långholmen. Lyckligtvis skadas ingen allvarligt.
I slutet av 1990-talet återhämtar sig den svenska ekonomin och precis innan decenniets slut har världens befolkning passerat sex miljarder.
Nittiotalet är över.
Ett nytt millennium kan börja.